Ännu en gång tas vi emot med kärlek och värme av människor inväntandes i hamnen med flaggor, banderoller och plakat. Ännu en gång tas vi hand om av lokala gruppers engagerade medlemmar som ställer upp för oss på alla vis. Och ännu en gång väntar oss fullspäckat schema med presskonferenser, politiska möten och aktiviteter. Så sorgligt att detta blir min sista hamn under denna resa och desto viktigare att delta till fullo in i det sista. Första kvällen i hamn möter jag Jeannette Escanilla, ordförande för Ship to Gaza och riksdagsledamot för vänsterpartiet. Vi finner varandra direkt i vår gemensamma antirasistiska och feministiska kamp. Hon far vidare med Freedom från Neapel till Palermo och medan jag far hem och fortsätter det politiska arbetet från hemmaplan.

En nytt beslut har tagits gällande vår last ombord på båtarna. Det ursprungliga beslutet var att denna gång inte fylla våra båtar med varor till Gaza, förutom dom gåvor vi tar emot längst färden, pga den stora risken att Israel tar allt i beslag och förstör det. Men sedan vi nåtts av besked från läkare och personal från sjukhus i Gaza med akut efterfrågan på medicinskt utrustning, på grund av det ökade våldet från israeliska styrkor under de senaste månaderna, har vi nu tagit beslutet att fylla båtarna så mycket vi kan med hållbar medicinsk utrustning som vi kan införskaffa i Palermo, det sista stoppet innan Gaza. För detta behövs det akut finansiellt stöd. Den minimala chans som existerar för att medicinen ska nå sjukhusen är värt det. Så illa är det just nu i Gaza.

I Neapel anordnas en stor presskonferens samt ett demonstrationståg genom hela city ner till hamnen. Människor längst gator, från balkonger och köksfönster och i bilarna som saktar in bredvid oss, klappar uppmuntrande i sina händerna och ropar lyckoönskningar på färden. Solidariteten lever! Och Hoppet om global medmänsklighet stärker mig.

Innan det är dags för mig att åka vidare hem får jag till slut min alldeles egen efterlängtade stund med Ann Wright och ett djupt och rörande samtal om kraften till förändring inom oss människor. Den helomvändning hon gjorde i sitt liv efter 29 års militärtjänst inom USA’s arme, när hon inför kriget och ockupationen av Irak lämnade militären och istället blev stor och världslig fredsaktivist är en inspiration för oss alla. För mig väger det lite mer när en som hittills agerat efter det hen genuint trott är det rätta, kommer till insikt och kan med öppna ögon se sina misstag och våga och orka ändra sig och hela sin hållning. Att ifrågasätta våra egna principer och vår övertygelse om vår egen godhet tror jag är bland det absolut svåraste för människan.