Dag 19-20

Havsfärden denna gång går lite smidigare. Vi har vindarna med oss och lyckas segla i hög fart mot Napoli. Även om delfiners sällskaps numera är dagligt återkommande är det knappast en syn som tröttnar ut en.

Ombord börjar samtalen handla mer och mer om mental förberedelse inför sista biten till Gaza. Den nya kapten John Turnbull – kanadensare som tar över rodret från Palmero där nuvarande kapten Jens Marklund kliver av båten, sätter sig in i detaljerna och har samtal med dom ombord som kommer åka med hela vägen, vilket i nuläget har reducerats till 2 st av oss ombord.
Varför jag kliver av redan i Napoli och inte i Palermo är för att ge möjlighet till författaren och före detta kulturjournalisten Sören Sommelius att åka med under sträckan Napoli-Palermo. Självklart är det av stor vikt att så många som möjligt kan närvara ombord under resans gång. Resten av deltagarna och besättningen förutom de två som fortsätter, byts ut i Palermo mot nya resenärer som tar över inför sista biten.

Stundvis hugger det till i hjärtat över att jag inte längre kommer vara en av de modiga som fortsätter. Och stundvis kan jag inte vänta till att få komma hem, få ultraljudsbekräftelsen och dela nyheten med nära och kära. Enorma kontraster, två känslomässiga extremlägen.

Och mitt i allt detta kommer den riktiga smärtan när jag tänker på gravida kvinnors situation i Gaza. Utan rent vatten, utan tillräckligt med medicinska förnödenheter…

Barnadödligheten i Gaza ligger på 14.5% av 1000 levande födda.
Hos den ockuperande nationen Israel några kilometer bort, på andra sidan muren är motsvarande siffra 4,5%.
Spädbarnsdödligheten i Gaza ligger på 10.5% och i Sverige på 2.5%.

Och för dom barn som överlever … vilken framtid väntar dom i Gaza?

Barnadödligheten i Sverige har minskat kraftigt under det senaste decenniet. Idag ligger den på 0.3% vilket är en halvering sedan 1990-talet. Forskning visar på att tillgänglig och tillförlitlig förlossningsvård är avgörande för att förhindra många fall av spädbarnsdödlighet, som kan ses som en indikator på ökad levnadsstandard, bättre välfärdssystem (för mor och barn) och medicinska framsteg. Statistiken på spädbarnsdödlighet är även en viktig indikator för hur väl mål nummer 3 i FN’s Globala mål , efterföljs. Delmål nr 2 i mål nr 3 är att reducera dödligheten bland nyfödda till högst 12 per 1000 levande födda.

Sverige ligger väldigt bra till här just nu, men vi ska komma ihåg att det är statistik uppbyggt från en tid där det satsades på välfärdssystemet i vårt land. Idag när läget är precis tvärtom, när vi river ner vår välfärd till förmån för vinstdrivande privatiseringar och när vi har en fullständigt ohållbar situation inom förlossningsvården med nedläggningar av BB:n och utarbetade barnmorskor, ska vi inte ta för givet att våra låga siffror kommer förbli låga av sig självt. Oplanerade förlossningar utanför sjukhus innebär 6 gånger högre risk för att barnet dör och att behöva åka mer än 35 mil, eller längre än 40 minuter för att föda innebär ökad risk för att inte hinna fram. Att tvingas föda under stressade omständigheter innebär även väsentlig ökad risk för kvinnan att drabbas av långvariga komplikationer och underlivsskador. Allt detta är verkligheten för födande kvinnor i Sollefteå idag, där BB har lagts ner och en måste åka minst 20 mil skogsväg utan mobiltäckning för att nå fram till tillgänglig förlossningsvård. Ohållbart.
Det här är en av konsekvenserna av ökade resurser till militär och försvar som vi inbillas tro att vi behöver på grund av den rådande krigshetsen. Det här är varför broschyren Om KRIGET kommer får mig att må illa.

Rösta Rosa för en feministiskt förlossningspolitik och låt oss säkerställa livet först och främst.

Det går fortfarande bra att donera, just nu ligger all fokus på medicinsk utrustning och stöd till sjukhusen på grund av israeliska styrkors ökade våld under de senaste månaderna.

Från Sverige:
Swisha till 0723075547.

Från utlandet:
BAN-nummer: SE69 9020 0000 0902 2608 9047
BIC/SWIFT-adress: ELLFSESS