Hav, himmel, hav, himmel,l hav, himmel. Har börjat tappa taget om dagar och tider. Rutinerna ombord är uppdelade i tre grupper som arbetar i 2 x 4h skift. Min grupp har tiden 8-12 och 20-24. Däremellan sköter vi städning, matlagning och disk gemensamt. Kroppen har börjat vänja sig vid vågorna men sömnen håller sig fortfarande på avstånd. Har inte sovit mer än 3-4h per dygn sedan 18 juni. En får en mycket spännande personlighet under långvarig sömnbrist…

Dom lediga timmarna ombord tillbringar jag i samtal med de övriga eller insjunken i min bok. Med mig på den här resan har jag bara en bok. En bok som varit med mig i snart två år nu och som från sitt första blad blivit min bästa vän, min lärare, min mentor, min kritiker och min tröst. Dess onumrerade sidor uppdelat i 62 korta kapitel består av så mycket kunskap, klokhet, lärdom och vishet att den är skriven för att läsas igen och igen och igen. Den som bara läst den en gång och förpassat den till sin dammiga bokhylla har begått samma misstag vi alla gör när vi bara tar till oss informationen på ytan. Djupet varje mening, formulering, alla öppna frågor och varje noga utvalt ord rymmer, är inte nåbar vid första anblicken, även om du redan då kanske kan ana det. Bara själva titeln ‘Inte en berättelse’ för ens tankar till så många olika håll samtidigt. Alla gånger i livet då missförstånd, konflikt och smärta uppstått för att en del människor ständigt envisas med att tro att varje given situation endast består av en berättelse., en sanning. Jag önskar så starkt att framför allt unga människor läser den här boken. Unga sinnen som ännu är nyfikna och förändringsbenägna, som ännu inte hunnit piskas in i de rådande normerna eller fördummats av det konstanta flöde av skit som angriper oss från alla håll och kanter. Det här är en bok som kittlar, utmanar, glädjer, smärtar, inspirerar och lär dig något hela tiden. Jag har sagt det förut, Stina Oscarson är en av de klokaste människor vi har bland oss i vår tid. Och som fallet alltid är med de riktiga genierna är det inte förrän långt senare vi andra hinner ikapp och förstår vidden av deras kunskap.

Idag spelade vi in en liten sång till vår vän Dimitri, som nu efter en lyckad blindtarmsoperation i Algeriet, ligger och vilar upp sig på samma hotell som Che Guevara en gång bodde på. Algeriet kallades under en period (1962-1974) för Revolutionärernas Mekka och besöktes förutom Che av bland andra även Gandhi och Martin Luther King.
Han har det nog ändå rätt bra Dimitri…

Imorgon når vi land, Cagliari. Där väntar oss 3-4 dagar av aktivism och opinionsarbete på land innan vi far vidare mot Neapel.